Att ta risker med andras pengar leder till slöseri

Vad beror slöseri med skattepengar på? 

Jag tror att en förklaring finns i hur vi förhåller oss till andras pengar. Som ekonomen Milton Friedman konstaterade finns det bara fyra sätt att göra av med pengar på:

1. Du spenderar dina egna pengar på dig själv.
2. Du spenderar dina egna pengar på någon annan.
3. Du spenderar någon annans pengar på dig själv.
4. Du spenderar någon annans pengar på någon annan. 

Vad skiljer de fyra sätten åt? När kommer du att vara som snålast? När är risken för slöseri som störst? Och blir det någon skillnad om vi byter ut ordet ”du” mot ”politikern” eller "fondförvaltaren"?

Ett forskningsexperiment för några år sedan visade att vi tar större risker med andras pengar. Deltagarna fick välja mellan att delta i två lotterier. Det ena erbjöd medelmåttiga vinster, men var å andra sidan ett säkrare alternativ sett till oddsen. Det andra lotteriet skulle sannolikt leda till en blygsam vinst, men erbjöd också en liten chans på storvinsten.

Resultatet visade att människor undvek risker och valde det säkra alternativet när de spenderade sina egna pengar. När de däremot hanterade någon annans pengar var beredda att ta större risker.

Så när kommunpolitikerna i Svalöv vill spekulera 33 miljoner kronor på ett markköp beter de sig precis som i ett forskningsexperiment. Fast med riktiga pengar. Någon annans pengar.

Det är som sagt inte bara politiker som tar större risker med andras pengar, utan även fondförvaltare och andra.  Ovarsamheten med andras pengar var en viktig förklaring till finanskrisen 2008, liksom till dagens skuldkris. Temat utvecklas i vår dokumentär "Överdos".

En annan ekonom, Adam Smith, konstaterade för ett antal hundra år sedan att man aldrig kan förvänta sig att den som är chef för andras pengar "ska bevaka dessa med samma nervösa vaksamhet som om det i stället handlat om det egna kapitalet. Försummelse och slöseri måste därför alltid följa."

Sheriffbilen rullar igen - mot Almedalen?

Sheriffbilen har hittills rullat 395521 kilometer på svenska vägar, och är nu redo för några fler. Vi får se om den kommer med till Almedalsveckan. Det är i alla fall klart att det är svårt att tänka sig en roligare arbetsmiljö.

Jag köpte den inför inspelningen av 1200 miljarder, och körde den från Malmö i söder till Strömsund i norr. På Gotland har den varit en gång förut, sommaren 2006 då vi spelade in kortfilmen Mingelfonden för Skattebetalarnas förening.

För sex år sedan hade Almedalsveckan svällt över kanten. Tyckte jag då. Jag var där första gången 1999, på den tiden när det knappt arrangerades några seminarier vid sidan av partiernas och det fortfarande gick att få rum på Wisby Hotell. 

Som bekant har Almedalsveckan fortsatt att svälla, och lockar nu större delen av den politiska klassen till Visby. Och det är klart, en härlig vecka på en förtrollad ö med mängder av intressanta möten lockar många. Särskilt som det nästan alltid är någon annan som betalar.

SvD granskar kostnaden för riksdagsledamöterna

SvD har under våren begärt ut en rad handlingar kring rese- och boendekostnader från Enheten för ledamotsservice och ekonomiavdelningen vid riksdagen, för att kartlägga vad en riksdagsledamot kostar. 

"Två poster ingår inte i ”prislappen på en riksdagsledamot”, vars summa uppgår till 1,86 miljoner. Dels boendet i Stockholm, dels inkomstgarantin.

Trots att 246 ledamöter i dag bor gratis i riksdagens lägenheter är det omöjligt att sätta en prislapp på förmånen, vilket gör att den tillkommer vid sidan av övriga kostnader. Förklaringen ligger i att bostäderna är i statlig ägo och inte skiljs ut från övrigt bestånd.

Mest uppmärksammad är ändå inkomstgarantin. Att den inte ingår i ”prislappen” beror på att man här talar om en framtida inkomst. Men den finns – och kan för den ex-ledamot som är om sig och kring sig ge stora summor efter avslutad karriär i riksdagen."

DN granskar AP-fonderna

DN granskar idag AP-fonderna:

"De är statliga tjänstemän – men har villkor som andra offentligt anställda bara kan drömma om. Många tjänar mer än statsministern, får gräddfil i vården och erbjuds städhjälp hemma.
DN:s granskning visar att tjänstemännen åker på dyra konferensresor, köper alkohol på skattebetalarnas bekostnad och arrangerar fester i strid med skattereglerna."

Bidragen har fortsatt att rulla in till Slipstensmuseet

Som jag skrev igår besökte jag Slipstensmuseet i Orsa för några år sedan, för att se vad skattebetalarna fått för bidragen de gett till museet. 

Jag ser att pengarna har fortsatt att rulla sedan dess. 2007 fick slipstensmuseet 275.000 kronor för att "främja och utveckla turismen genom historiska vandringar i och kring de kulturhistoriskt intressanta slipstensgruvorna i Orsa."

I slutrapporten för projektet lyfter man fram "att en cirkel i rollspel och teater har startats" och "ett ökat antal medlemmar i slipstensföreningen – 10 personer". Totalt har historievandringarna haft 362 besökare.

Trots – eller tack vare – att projektet inte uppnått ett antal av sina mål, blev det en fortsättning även 2008 tack vare 107.631 i nya bidragskronor. Året därefter söktes inga EU-medel. "Föreningens verksamhet måste bli självfinansierad", konstaterade man. Tack för det, över en miljon kronor senare.

Och visst har slipstenar haft en stor betydelse för att sätta Orsa på kartan.