Granska slöseri med skattepengar - vinn en resa till London

Under nästa vecka samlas stora delar av Sveriges politiska elit på någon kvadratkilometer runt Almedalen i Visby. De allra flesta är där på någon annans bekostnad. Från hela landet kommer företrädare för olika kommuner och landsting, myndigheter och offentliga företag. Till vilken nytta för dig som skattebetalare?

Det kan vi ta reda på tillsammans. 

Din uppgift är enkel: 

1. Lägg upp en film om slöseri med skattepengar på YouTube eller motsvarande publik kanal senast 16:00 torsdag den 5 juli.

2. Filmen ska vara nyskapad, och du ska ha medverkat i produktionen. Maila mig länken på martin@martinborgs.com när du lagt upp filmen.

3. Annars finns det inga begränsningar. Du får gärna spela in på plats i Almedalen med din mobilkamera, och det behöver inte vara mer än till exempel en vass intervju eller rolig ståuppa. Självklart får det också vara något du satt ihop hemma. 

4. Vinnaren meddelas kl 19:00 torsdag den 5 juli per e-post.

Priset då? 3.000 kronor i resecheckar. Räcker till exempel till en flygresa till London med SAS tur och retur.

Kör hårt!

Martin 

Inför Almedalen 2012

Om några dagar inleds årets Almedalsvecka. Jag åker dit beväpnad med mikrofon, och ser fram emot att ställa ett antal makthavare mot väggen.

Förutom inspelningar kommer jag även att medverka i några arrangemang.

På tisdag kväll kommer vi att visa vår senaste dokumentär "Utbildningsfabriken" och berätta mer om både det stora slöseriprojekt vi driver och om den nya dokumentären "World on the Edge". Läs mer på Facebook och anmäl dig till anmalan@devellborgs.se. Det är ett fåtal platser kvar, i skrivande stund.

På tisdag eftermiddag diskuterar jag "Sponsrad journalistik – hot eller möjlighet i vår demokrati?" med Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet.

På onsdagen medverkar jag i Sveriges Kommuner och Landstings seminarium om skillnader under rubriken "Olika - orättvist eller drivkraft för förbättring" tillsammans med bland andra Mona Sahlin.

Största amerikanska staden hittills på väg mot konkurs

Inom något dygn kan konkursen vara ett faktum för Stockton, Kalifornien. Det blir i så fall den hittills största amerikanska staden, och en dyster föraning om vad som kan vänta världen.

För en månad sedan, den femtonde maj, var jag där för inspelningen av dokumentären World on the Edge. Stocktons kommunpolitiker höll ett extrainsatt möte, där de diskuterade problemen och eventuella lösningar. Det var en uppgiven stämning, både bland politiker och allmänhet. Ja, samma uppgivenhet jag upplevt i Grekland veckan innan. 

– If I would describe Stocktons financial environment with one word, it would be chaotic, som kommunchefen Bob Deis konstaterade på mötet. 

Stocktons problem såddes i början av 2000-talet, när framtiden såg ljus ut. Inflyttningen från kusten var stor, huspriserna steg och stadens inkomster höga. Med dem som säkerhet lånade staden stora belopp. Drömmarna sprack samtidigt som husbubblan. Kvar fanns miljardbelopp i skulder och ofinansierade löften till stadens nuvarande och före detta anställda.

Att spendera någon annans pengar är enkelt. Ännu enklare om någon annan inte har rösträtt än, eller ens är född.

– We have ten years of economic decline ahead of us, berättade borgmästaren Ann Johnston för oss under intervjun. 

Man kan ju tänka sig att Stockton är ett undantag. Man kan ju hoppas. Men tyvärr är likheterna med delstaten Kaliforniens ekonomi uppenbara. Samma skuldsättning, samma ofinansierade löften. 

Som också i Grekland. Som också i nationen USA. Det finns likheter, men också skillnader.

– There is one difference inbetween a city such as Stockton and the federal government. We can't print new money when we run out of the old, som borgmästare Johnston konstaterade.

Visst är det enklaste av allt att spendera nytryckta pengar. Men när rasar pyramidspelet världens ledare byggt upp?

Foto: Pär Eliasson

Privilegierna för den politiska adeln på IDEA

Efter tidningen OmVärldens avslöjanden om IDEA påpekar Utrikesdepartemenet att man "ännu inte fattat något beslut om basbudgetstöd till IDEA för åren 2012-2014" och att regeringen vill se den länge efterlysta systemrevisionen.

Det är inte första gången det här händer. Redan år 2000 tvingades IDEA utsätta sig för en extern granskning, efter avslöjanden om höga ersättningar på oklara grunder.

Den gången skyllde IDEA:s generalsekreterare Bengt Säve-Söderbergh på att organisationen var i en uppstartsfas - fem år efter grundandet. Något år senare avgick han i förtid, och fick istället återanställning på UD som ambassadör samtidigt som han fick pension för IDEA. Pensionen togs ur biståndsbudgeten, och skälet var att regeringen ville kompensera honom för att han inte fått skattefrihet trots sin roll som internationell höjdare.

Nej, regeringen har ännu inte beslutat om det kommande basbudgetstödet för IDEA. Däremot klubbade riksdagen, utan debatt, så sent som i maj ett nytt "värdlandsavtal" med IDEA där organisationens "privilegier" listas. Några exempel:

+ Skattefrihet för IDEA från alla direkta skatter, liksom alla typer av arbetsgivaravgifter för personalen samt tull- och importavgifter. 

+ Skattefrihet för IDEAs tjänstemän.

+ Immunitet för IDEA, dess egendom och tillgångar, mot alla former av rättsliga förfaranden i Sverige. 

+ Immunitet för alla anställda för sådant de gjort i tjänsten.

+ Samma immunitet gäller för experter som organisationen anlitar. 

+ Befrielse från den svenska tjänsteplikten (gäller även svenska medborgare anställda vid IDEA).

+ Gratis lokaler för IDEA (det vill säga Strömsborg).

+ "Alla nödvändiga åtgärder för att ge organisationens lokaler och personal säkerhet och skydd".

Kort sagt har de högavlönade konsulterna på IDEA inte ens behövt betala skatt i Sverige, och är nu skyddade av immunitet. 

Var det många privilegier? Det har funnits en längre önskelista.  Den så kallade Värdlandsutredningen från 2006 föreslog också gratis skola, subventionerad barnomsorg och gratis utbildning i svenska för de anställdas anhöriga. Trots att de skulle vara befriade från skatt, skulle de alltså ändå få förmånerna.

Journalisten och författaren Anders Isaksson myntade begreppet "den politiska adeln", för den ledande kretsen av politiker inom det svenska etablissemanget. 

IDEA:s förste generaldirektör, Bengt Säve-Söderbergh, är socialdemokrat och hade tidigare varit generalsekreterare för Olof Palmes internationella institut. Mats Hulth, borgarrådet som lovade att IDEA skulle få gratishyra på Strömsborg, är också socialdemokrat. Regeringen som initierade IDEA var också socialdemokratisk, liksom regeringen som beviljade Bengt Säve-Söderbergh lön och pension samtidigt.

Efter sex år med borgerlig regering är en viktig frågeställning om den politiska adeln har förlorat sina platser vid köttgrytorna, eller om den röda falangen bara fått sällskap av blått. Det återstår att granska.

Det är lätt att vara generös med andras pengar

Igår skrev jag om de fyra olika sätten att spendera pengar. Kanske är risken för slöseri som störst när man spenderar någon annans pengar på någon annan.

Biståndsindustrin är ett klassiskt exempel, där miljard efter miljard lämnar Sverige trots att dess forskare har misslyckats med att visa att bistånd har någon positiv effekt på tillväxt och utveckling i de länder som saknar dem från början. För den som vill läsa mer rekommenderar jag Fredrik Segerfeldt, som närmast på egen hand vridit biståndsdebatten de senaste åren.

Ett aktuellt exempel på att det är lätt att vara generös med andras pengar har tidningen OmVärlden rapporterat om. Det handlar om det så kallade internationella demokratiinstitutet Idea. Jag citerar rakt av:

OmVärlden kan avslöja att Ideas chef, Vidar Helgesen, har delat ut välbetalda konsultuppdrag till en krets tidigare medarbetare utan att först göra upphandlingar. Konsulterna får arvoden på mellan 10000 kronor och 35000 kronor om dagen.

Konsulten Omar Backhet fick till exempel ett uppdrag som varade i 144 dagar utan upphandling. Efter det kunde han kvittera ut 1,6 miljoner kronor. Anna Lekvall, som tidigare var anställd på Idea, fick över en miljon kronor för att skriva en bok om bistånd och demokrati. Inte heller detta föregicks av en upphandling.

Flera andra konsulter anlitas år efter år för olika uppdrag åt organisationen. Det gäller till exempel sydafrikanen Peter Harris som sedan 1990-talet har haft en lång rad olika uppdrag för demokratiinstitutet.

Till en början fick han en lön på 497000 kronor om året för att vara tillgänglig en dag i veckan. Men efter att detta avslöjades av tidningen European Voice 2001 omvandlades anställningen till återkommande konsultuppdrag. Nyligen attesterade Idea en faktura från Harris på 142000 kronor för tio dagars arbete.

Nu ska regeringen granska Idea. Det finns bokstavligt talat miljoner skäl till det.

Sedan Idea startade 1995 har Sverige varit den i särklass största finansiären. 2011 bidrog UD med 49 miljoner kronor från biståndsbudgeten. Genom ett beslut i riksdagen betalar Sverige dessutom hyran för kontorsbyggnaden Strömsborg, och de anställda och deras familjer ska "beviljas immunitet och privilegier i Sverige."

Under lång tid behövde Idea inte ens betala hyra, eftersom borgarrådet och socialdemokraten Mats Hulth lovat dem Strömsborg "avgiftsfritt på obestämd tid".